Sådärja! Då har man slagit sitt personliga distansrekord! Gav mig imorse iväg på en långtur och hade siktet inställt på att ta mig över 30 km.
Gav mig av tidigt på morgonen vid 7-tiden, innan resten av familjen vaknade till liv. Siktet var inställt på att springa från hemmet i Holmsund, utanför Umeå, till Anumark. Enligt Google Maps skulle det bli 18 km enkel väg och jag tänkte ta en annan rutt på hemvägen för att undvika tristess.
Gick ut med målet att hålla tillbaka farten ännu mer än tidigare och försökte lägga mig på ca 5.45 min/km. Från att ha sprungit kortare, enklare träningspass kring 10 km på 4.20-4.30 känns det verkligen långsamt att hålla 5.45, men jag antar att jag helt enkelt måste ha fullt fokus på att det är distansen jag ska klara av och inte att slå några tidsrekord.
Väl framme i Anumark, korsandes cykelbron, kändes det fortfarande lätt och redan då kände jag att distansrekordet kommer att slås! På cykelvägen från Anumark in mot Umeå mötte jag förresten Anja Pärson i full fart på mountainbike med sin pappa. De såg både fokuserade, välutrustade och trendiga ut – lite som jag, typ.
På hemvägen sprang jag en väldigt populär sträcka för promenader och löprundor kring Nydalasjön. En kille kom ikapp mig när jag passerade 25 km och han gissningsvis 5 km – han hejade och sprang vidare. Släppte iväg han ca 50 meter för att sen obemärkt tassa upp i ryggen för att testa vilka fart han höll. När vi närmade oss punkten där jag misstänkte att vi skulle ta olika vägval sprang jag upp jämsides. Han flåsade och tittade oroligt åt sidan för att se åt vilket håll jag skulle…som tur var, tyckte vi nog båda två, drog vi åt olika håll. Det hade varit lite jobbigt att behöva hålla 4.30 sista 10 km. Vi vinkade hejdå och tog olika vägar.
Kanske straffade det sig lite det där rycket för sista 3 km fick jag kämpa lite med smärtor i fotled och knäled. Rekordet var dock ett faktum – 36.4 km!
