Jag kallar mig för Solskenslöparen här på bloggen eftersom jag helst och nästan endast springer när det är solsken. När man kan välja så varför inte välja att springa när det är som bäst väder! Jag hade egentligen tänkt springa imorgon söndag eftersom det tidigare i veckan såg ut att bli bättre väder då. När jag kollade senaste rapporten verkade söndagens och lördagens väder vara likvärdigt och varför då vänta?
Sprang 23,75 km
Den här rundan har jag gått och tänkt på en tid och nu bemästrade jag den utan problem. Jag tog med mig mitt nyinköpta vätskesystem (Camelbak Octane 3L) och en banan och gav mig av. Som längst tidigare i år har jag endast sprungit 13 km. Jag valde att hålla tillbaka farten en del i början, men det är svårt när man är van att springa i ett visst tempo. Det gav sig dock självt eftersom det visade sig att från 3 km till ca 7 km var vägarbete där man rivit bort asfalten och lagt grus med ganska stora och vassa stenar i. Då jag springer i minimalistiska skor med väldigt tunn sula blir det lite besvärligt på sånt underlag. Det gör ont kan jag säga!
Den första milen gick lätt och sen flöt det på ganska bra fram till 16-17 km ungefär. Då började jag känna att energin i musklerna började sina. Hade fram till dess bara druckit vatten, om än ganska så tätt – några munnar var 10 minut. Klämde i mig en banan och fick lite kraft tillbaka fram till 20 km. Sista 3 km var jobbiga, men jag är supernöjd med att jag inte stannade eller gick en enda meter. Inte ens medan jag åt bananen.
Jag klarade första långpasset! Det kommer mera…
